Nyliga inlägg

• Huvudsidan
• Bloggen

Änna gött  *

Jajamän!

Bra det, Prudd ! Mm, även om du gör en "refresh" av sidan i browsern?

Här finns det stork!

Mm, nu har storken börjat krångla hos mig igen  ... Syns den hos er andra?

Var det någon som såg nåt av demonstrationerna?

Va Götaland

Jag har ju förutom detta också mycket krav och ansvar hemma den jag var hos idag sa humoristiskt ja "sjuk sköterska det är kklart att Du får ta hand om sjuka anhöriga" som bodrde ha haft vård på sjukhus ..............

Jajaja dom drar in så snart syns sjukvården inte

Usch, det är skrämmande hur det kan bli... Man är ju så totalt utelämnad...

Vilket landsting tillhör du, förresten?

Det här med att koncentrationen samtidigt sviktar glömde jag men det är så självklart för mej.
Däremot nämnde jag att jag i samband med eller drygt 2 år efter utbrändheten fått tinnitus.Han verkade inte särskilt förtjust i att man kallar så mycket för "psykologiskt" annars men det är ju möjligt att han ser från ett annat håll eftersom han också arbetar med idrottsskador.

Jag går ju på terapi för att jag har både utbrändhet och PTSD och inte heller min psykolog upplever mej som deprimerad utan väldigt utmattad och traumatiserad..........Och ibland som alldeles tom i huvudet.

Jag låg inne på sjukhus för livshotande utbrändhetstillstånd för 8 år sen,men när jag kom hem fanns det ingen här på VC som brydde sej.Däremot såg jag flera år efteråt att det fanns ett behandlingsprogram för utbrända som kunde återgå till arbete.
Det kan inte jag för jag är fysiskt sjuk också så..........6 årt efter min utbrändhet fick jag hjälp med immunbristen det är allt

Han undrade om det inte var serotoninet som hoppade upp och ner och om jag var deprimerad.Men ja ledsen och utmattad men inte deprimerad det tycker jag absolut inte att jag är.

Ah, OK . Fast vederbörande har sannolikt fått sin kunskaps-"input" från sjukvården, sannolikt med ett ursprung inom psykiatrin...

Inte heller jag har upplevt mig själv som speciellt deprimerad. Däremot har de flesta läkare envisats med att beteckna mig som det... Fast det primärt har rört sig om kognitiva besvär, främst i form av koncentrationsproblem.

I övrigt beklagade han att intresset för utbrändhet inte är så stort i läkarkåren där vi bor och att man ofta lämnas åt sitt öde av vården också när det gäller anhöriga som blir sjuka pga medicinering tex.När chefsläkaren inom öppenvården svarar"jag är inte intresserad" så är det inte något gott tecken på vårdvilja.

Ja, jag tror inte alls att det är något särdeles ovanligt fenomen att vården står såväl oförberedd som tämligen ointresserad av utbrändhetspatienter... Det är helt enkelt ett ganska besvärligt klientel som inte riktigt passar in i sedan tidigare befintliga kategorier av patienter. Enda stället jag har fått något som helst rimligt bemötande var när jag väl kom till den medicinska utrednings- och rehabiliteingsenheten... Men innan dess hade jag kämpat med den oförstående primärsjukvården i ett års tid...